Då var världens stora hopp - Obama insvuren och klar att börja jobba på riktigt. När jag sitter och kollar hans tal både igår, i förrgår på galan och under valnatten så blir jag varje gång jättenervös så fort han går över scenen eller stannar upp och vinkar till massorna. Jag tänker på allvar att: Nej fan nu blir han skjuten. Men sen andas jag ut så fort han kommit in bakom det skottsäkra glaset. Kanske lite sjukt men så är det.
2 kommentarer:
Det där är inte tvångstankar. Det är en mycket sund synnerligen rationell oro. Det är inte en slump att hundratusentals människor vaktade honom igår!
Vi kan kalla det tvångstankar, bara för att! Jag satt likadant igår. Kunde inte fokusera alls. Jag bara såg framför mig hur det skulle se ut och vilken chock jag såfall skulle få. /Lisette
Skicka en kommentar